nevermore so cold

of the long years, passing by
everyday I await the rain
with hope, will wash away my pain
lonely days walking on, stained by darkness
all feel so shapeless
a frightful void has opened
my heart can be cold
as you have told
nevermore shall our path cross
never will those mistakes appear
distant music pulls me further under
crystal clear tears are forsaken
all I see is blackened waters
every emotions is drowning
of the perfect love, the memory
left stands the painting of our history
what did you think would remain?
my heart is so cold

The theater of lust

Come and feel the rain
Dance with my emotions
Enjoy the holiday, covered in tears
Embrace the show, cast your love
The scene is endless for your pleasure
Stay within the flame
Let it push you to new heights
The devil is dancing on your bed
Taste the blame that will arrive
Tranquilizing pain for your passion
Dazed by the very thirst for lust
Forget everything you hold dear
I hunger for your love

nattens svarta timmar

Glimmande månljus, stjärnors närvaro
Enkelhetens stund, fylld med härlighet
Jag är mitt naturliga väsen, ej det materiella
Kvällens tysthet, världen i stillhet
Nog till att höra en tanke, höra hjärtats sång
Ljuva stunder av rofylldhet, skänker mening
Underbara natt, vars magiska stillhet fyller mitt hjärta med fred
En lugn natt med himlens dova sken
Jag är här och nu
I stillhetens palats

Forever more

The gods has sent me, further than hell
They control my destiny, towards the abyss
Pain guides my path towards damnation, forever eternal
Streams of ruby red blood covers my face, descending from my eyes
Wrath torments my voice, alerting every demon awake
Battlesworn I cast myself into battle, facing the extreme darkness
Silent whispers tells me to move on, confronting my heavenly love
Balls of fire is flown against me, halting my progress
Raging fury finds my strenght, lunching me up against a gigant demon
Angelslayer, I confront thee
Answer for my sins, you hellish being
Forever shall hell hear our battle, all for my heavenly love

Wishes'

Enter my glade of silence

find a comfortable spot to sit down

solitude is always present here

if I had a vision I would adore you

if I had a voice I would promise you

if I had a feeling I would share it

solitude is a strange thing

it does things to your existence

show me the path of relief

end this phasing

Exspiration av reflektion

Ett första möte, stigande spänning och en begränsad andning. Längtan och förtröstan till något större än enbart vänskap. En vid trappa, dess topp blottar en port. En nervös känsla stiger upp inom den vakne. En knackning, en till. Dörren öppnas och den sökande möts av skönhet, hjärtslagande skönhet. Den typ att ens andning tar en paus av positiv överraskning. En liten viskande röst talar i från bröstet, hjärtats egna röst gör sig markant. Ögon möts, låser sig i varandra. Ett leende av glädje sprider sig, ett leende som får kinderna att domna. Ett vackert leende, ett älskvärt leende. En önskan, att be tiden att stanna och stunden av gudomlighet kan bestå mellan dessa ögon.Tiden är flyktig och ett kall inifrån porten kallar tillbaka denna bedårande individ. Hastigt beslutas ett nytt möte. Himlens portar stänger sig på nytt. Lämnad på andra sidan, Trots att porten är stängd, hörs en stämma, djupt från själens vrå, glädje och ett tjut samtidigt som glada skutt, vilket för den nyfikna ner för den vida trappan. En känsla har omfattat kroppen, verkligheten kommer tillbaka. Hastiga blickar kastas runt, inget vittne till denna visning av en innerlig känsla av ljus och härlighet.
Vid en korridor, fylld av människor med bestämda mål passerar, vid en entré där folk kommer och går. En sluss av möten. Inväntande på den ängel som tidigare bevittnats. Vid korridorens hörn visar sig denna underbara, glädjespridande definition av livets lycka. Ögon möts på nytt, fyllda med varma tankar, hoppets flamma inte längre glöder, den är en vild flamma som vill visa upp sig. En omfamning sker och två själar som möts, känner sig hemma i famnen hos varandra. Framtiden lyser upp i ett nytt sken.
Vid en resa bryts hoppet, flamman och ljuset. Från att besökt himlens portar och fått tillhöra en ängel, till att falla ner till helvetes portar som sluter och fängslar. Mörkret fäster sig i själen, dränker den från insidan. Allt som består är en önskan att få åter tillhöra saligheten och värmen. Alltid blickande uppåt i tron på att återse det vackra leendet, det älskvärda leendet. Kvar i mörkret hörs enbart en sång av förtröstande hopp och hjärtlig längtan. Tårar faller på insidan av ett skal, nu blott blekt av frånvaro av ljus.