Under min arm bär jag jag på en bok, äldre än mig. Tysta stigar visar mig vägen genom den gröna skogen, vars ljud är sparsamma. Trädens täta kronor giver en bekväm skugga. Varma brisar fyller skogens grönska med sång, allt i en enda kör. Högt ovanför mig passerar vita moln, lätta som fjädrar, likt fartyg som färdas på det evigt stilla himlahavet. Min färd passerar inte ohört, då mina fötter trampar på det förgångna, det som en gång varit. Min vandring i detta paradis har varat länge, då jag inte kan få nog av dess naturliga skönhet. Ett rådjur betar ute på en vacker äng, jag stannar upp. Vinden smeker gräset med gudomlig ömhet. Som en del av helheten står jag och beundrar djurets harmoniska stund. Som om vinden avslöjade mitt namn till rådjuret, lämnade rådjuret blicken ifrån gräset för att istället betrakta mig. Båda stående och iakttar varandras existens.
Jag sliter min blick ifrån rådjuret för att fortsätta på min stig. Rådjuret återgår till att äta sig mätt. Försiktigt vidrör jag ryggen på den gamla boken som än bärs under min arm. Tidens tand har inte varit varsam mot dess yttre. Trots detta bär jag med mig den alltid, då den är min passage till det nästa, en ny värld inuti den befintliga. Otaliga sidor förblir nya verkligheter, gränslösa möjligheter till att försvinna till en annan värld. Längs min stig löper en uråldrig stenmur, låg och med fallna bitar ur dess helhet. Dess charm låter jag vara exakt som den var skapad. Denna värld är så behagligt stilla, mina tankar kan sakta ner och finna ro. Allt detta kan existera tack vare min bok, den ger mig möjligheten att pröva på outforskade delar som mitt sinne har skapat. Doften i luften är fräsch och fyller min själ med hopp.
Hemligheten till allt är min gamla bok, vars sidor är tomma. Endast dess föregångare har en vacker målad bild i sig, likt den som var före den. En oändlig kedja av världar.
Jag ser att min stig svänger kraftigt åt vänster, i dess kurva ser jag en gammal och ståtlig ek, vars krona sträcker sig brett över dess rötter. Evigt ung som jag är sätter jag min under trädet och vilar min rygg mot dess trygga stam. Vinden smeker mitt ansikte. Jag blundar och det dröjer inte länge innan jag faller in i en djup sömn.
När jag väl öppnar ögonen, är allt precis som innan jag slöt ögonen. Tiden har inte haft något inflytande. Som världen var levande och frusen, ett tidslöst eko av sig självt. Jag lyfter fram boken och placerar den i mitt knä. Försiktigt och varsamt öppnar jag boken och njuter av dess tomma sidor. Jag väljer noga vilken sida som tilltalar mig mest. Innan jag väljer nästa väg, blickar jag ut över denna vackra och fridfulla värld. Nöjd med min skapelse, lägger jag min ena hand på en tom sida och min existens vibrerar kraftfult att jag upphör att existera i denna värld, jag har passerat till den nästa. Allt som kvarstår är den gamla boken, vars uppslagna sida visar en vackert målad bild på ett idealt landskap, min nästa värld. I varje värld jag har skapat, har jag efterlämnat denna gamla bok, för att en ny skapas varje gång jag byter värld. Jag lämnar denna kvar, likt som så många före denna, så att du en dag kan följa efter mig och vandra på samma stig som jag en gång gjorde. Så du kan åtnjuta av de olika konstverken jag har skapat och kanske upptäcka den frid jag har upplevt.
like!
SvaraRadera