måndag 24 december 2012

När orden inte räckte till


Jag snubblar över orden jag skulle vill säga till dig, förklara hur jag känner för dig. Jag kan vandra ändlöst i mina tankar, i jakt på de rätta orden som kan beskriva hur fantastisk du är, och hur mycket du betyder för mig. I denna värld kan jag kontrollera bergens skepnad, havets riklighet och vindens styrka som tillfälligt smeker varsamt de vidsträckta ängarna. Jag svänger armen i en hastig rörelse, vädret förändras till åska och ihärdigt regn, reflekterar mitt humör över att jag inte kan finna orden som beskriver din skönhet och den magiska personligheten du har. 
Varje steg jag tar fylls med vatten från regnet. Jag stannar till, blickar upp över himlen vars alla moln har försvunnit och jag kan beskåda på de miljontals stjärnor som belyser min värld. Min värld blev plötsligt otroligt stilla, som om den befann sig i ett vakuum. Runt omkring mig sveper mina tankar förbi, manifesterade. En del inte kompletta. Trots alla tusentals tankar som far förbi, håller jag blicken fäst på himlen. 
Tanken på dig får välden att återta evig tystnad och lugn. Jag greppar en stjärna i taget, sakta med tålamod skapar jag en avbild utav ditt ansikte, du skrattar hjärtligt. Jag känner hur värmen växer och bäddar in mig. Jag drar mina fingrar genom gräset och föröver färgen till himlen, bilden utökas och blir förfinad. Jag arbetar med världens alla färger för att skapa ett prefekt porträtt av dig. Jag sätter mig ner på en sten för att få lite vila, färgen droppar än ifrån mina händer. Mitt huvud hänger tungt och detsamma gäller min andning. Jag faller bakåt ner i det nu gråa gräset, all färg använd. Jag studerar mitt konstverk. Jag har använt allt i min värld för att återskapa det du betyder för mig. Att måla din personlighet krävdes bland annat att jag tömde haven på dess rikedomar. Av allt jag har använt mig av har du funnits i ifrån början. Jag har samlat allt till en bild, en avbild av dig. Du är världslig balans, var enda detalj behövdes, för utan det ena kan inte det andra existera. Du är en del utav min värld. Tragiskt nog kan du aldrig bevittna vad jag har skapat, denna avbild är för mig och mig enbart.