Jag sätter mig ner för att fundera, jag vandrar i cirklar. Det som var i kristall, består nu endast skärvor av det samlade. Jag greppar min penna, framför mig ligger ett papper, tomt på ord. Försiktigt lägger jag spetsen av pennan mot det mjuka papperet. Jag sitter still. Tankarna är många, orden blir få, i sanning blir de inga. Pappret är tomt. Min hand sviker mig, den förblir förstelnad. Sorgens vingar skuggar min värld, tyngden axlas allt mer, pressar mitt ansikte ner i leran. Ömt lägger jag mina läppar mot vattnet som innehåller mer jord än vatten. Jag dricker, missnöjd med situationen. Tysta tårar faller. Mina händer är bundna bakom min rygg.
Jag tittar som ut i det öde, på pappret framför mig. Varför förblir det tomt? Jag ställer mig upp och kastar iväg pennan i sann vrede. Jag lyssnar efter pennans kollision med väggen. Jag ser svart och min ilska finner sin plats i mina händer. Allt som är runt om kring mig, mitt hem, det som "är" jag, flyger åt olika håll och förstörs. Jag sparkar sönder tvn och datorn får grov massage av stekpannan. Tårarna flödar och jag skriker med full kraft, så mina lungor bränner. Jag faller ihop ner på knä, sittandes med sorg manifesterad i mitt ansikte tittar jag på mina händer. Besvikenhet är allt som kvarstår. I röran av alla förstörda ting, ser jag det vita pappret, befläckat med blod som visar sig vara mitt eget. Jag kramar ihop pappret i ren sorg. Jag river loss små bitar av det ihopknycklade pappret, lägger en bit i munnen och börjar tugga. Bit för bit äter jag upp tomheten som är. Mitt fängelse är dock det samma. En tändsticksask finner jag under det som en gång var min bokhylla. Med munnen full av papper, går jag in i köket och hämtar T-Röden. Jag vandrar bestämt tillbaka mot mitt vardagsrum, öppnar flaskan och häller med glädje ut innehållet över de saker som jag samlat genom åren. Flaskan tom, tar jag fram en tändsticka. Älskar ljudet av när den fläcks till liv. Sorgens leende sprider sig över mina läppar. Jag släpper den lilla lågan mot dess föda. Genast svarar den med bestämd hunger och äter sig stor. Röken fyller mina lungor, men jag hostar ej. Allt runt om mig tar eld, jag känner lite rädsla. Jag sätter mig ner och låter min värld försvinna så ja kan bli fri. Min lägenhet står i brand. Nöjd går jag mot ytterdörren och kliver ut och stänger dörren bakom mig. Belåten går jag vidare, med endast kläderna på min kropp. Mätt på min tomhet vet jag att jag gjorde en förändring.
