En droppe faller evigt långsamt från skyn. Jag beundras av dess skönhet. Fanns det gudomlighet ovan oss kunde jag bevittna detta i denna droppe.
The raindrop hits my eye, making me blind, to the beauty, that is you.
I en värld färgad grå av drömmar, en värld av undran med en bestående fråga. Jag säljer dina synder likt vatten då de är obetydliga för mig. Vid ensamhetens sjö jag ser hur vatten fryser till is. Öde och förlorad. Hur vinden sveper in och suddar ut all beröring som en gång existerade. Målande skönhet. Jag låter vinden svepa in mig till det förflutna. Ditt skratt har blivit minnenas musik. Att vända om är att försegla graven till det som gjorde färgade världen. I min hand är kronan av en ros, med sluten hand kramas hoppet om, vinden bär iväg det som var.
Please don't say goodbye.
Sorgens egg skar av halspulsådern, döende med leende, fallande likt en droppe. Kylan besitter och förfryser det skadade. Murar av is skapta för att bestå. Dränker min känsla likt mina drömmar.
Vandrande längs en öde väg, med vida fält till sällskap. Målar upp livets kalla sanning. Allt jag trodde på föll i sär likt min spegelbild och jaget till tusen bitar. Ett dött träd är än stående vid vägens kurva. Min närvaro är obetydlig, närmandet är ignorerat. Tystnaden. Evig.
Allt som hölls ihop av kärlek vitrar sönder.
Just as the dead tree dies by my touch.
Än vandrar jag på, hoppas på regnets förlåtelse. Det gudomliga som var en ängel, föll ifrån förintelsens kant. Ljudlöst kunde man blicka bort. Sorgens tyngd bet av tungan.
Goodbye
