Vinden är frisk vid klipporna. Ensam jag står och blickar ut över det oändliga havet. Vid denna plats passionens möte ägde rum. Två hjärtan som slog som ett. Förenades med en kyss. Hur din varma blick möte min, lågan som fanns. Hur ditt hår dansade i vinden och omfamnade oss när våra läppar mötes. Dina läppar så mjuka. Hur en behaglig värme spred sig i min kropp. Hand i hand bevittnade vi hur solnedgången satte eld på havets blanka yta.
Allt är passerat och de vi hade dog lik löven vid höstens kalla natt. Du försvann ur min värld men mitt hjärta suckar än efter din närvaro. Mina ord faller tondöva i vinden som smeker min hud. Varsamt jag torkar bort de tårar som flödar då din frånvaro river ett djupt sår i min själ. Tankarna är förseglade i en tid då det var vi.
Avskedet var av en plåga då kärlekens låga brann ut. Vi var ett älskande par, nu endast ett minne frusen i en förgången tid. I min hand hålls de poesi som skrevs enbart för dig att höra. Nu sprider jag dem med vinden som omfamnar mig likt en varm filt. Jag bevittnar hur vinden lyfter iväg de ord som var utav kärlek, bort ifrån klipporna och ut över havet. De dansar med vindens varsamma beröring. Din bortgång giver mig dagligen tårar då mitt hjärta älskar dig än. Hur mitt sinne saknar din lena hud om nätterna och din mjuka hand emot min kind.
Vid nätterna kan jag se din skugga, leda mig till vår plats av kärlek. Jag blundar och minns dagen då jag hörde för sista gången kärlekens röst. Sorgens tyngd väger tungt på mitt sinne. Mitt hjärta redo att brista.
I mina drömmar dansar vi än, jag hör ditt skratt och jag njuter hjärtligt av att känna din doft. Hur våra kyssar är varma och hur du finns i min famn. Dina ögon glänser och jag fastnar i deras djup. Du berör min själ till djupet. Natten tar aldrig slut och det är för evigt vi två, omfamnar varandra. Då jag vaknar väger sorgen tungt över att inte längre ha dig sovandes vid min sida. Sängen känns evigt kall utan dig. Med tunga fötter ställer jag mig i duschen och hoppas innerligt att sorgen kan sköljas bort med vattnet som täcker min kropp. Värmen ifrån duschen skapar imma på spegeln där ditt meddelande än är kvar. Jag vill vid-röra spegeln men är rädd för att förstöra det sista jag har ifrån dig. Mitt sinne är förlorat. Dagarna har blivit evigt grå sen du försvann ur min värld. Verkligheten tom på glädje.
Jag står här vid klipporna och bekänner mig sorg för vinden och nattens sväljande mörker. Jag sätter mig ned. Klippan är kall. Jag blickar ner i vattnet. Jag tar sats och hoppar i. Vattnets köld förlamar min kropp. Jag strider inte heller för att hålla huvudet över ytan. Istället sjunker jag. Med blunda ögon ser jag för sista gången ditt ansikte framför mig. Du är så vacker. Jag greppar din utsträckta hand, sorgen begravd...
Allt är passerat och de vi hade dog lik löven vid höstens kalla natt. Du försvann ur min värld men mitt hjärta suckar än efter din närvaro. Mina ord faller tondöva i vinden som smeker min hud. Varsamt jag torkar bort de tårar som flödar då din frånvaro river ett djupt sår i min själ. Tankarna är förseglade i en tid då det var vi.
Avskedet var av en plåga då kärlekens låga brann ut. Vi var ett älskande par, nu endast ett minne frusen i en förgången tid. I min hand hålls de poesi som skrevs enbart för dig att höra. Nu sprider jag dem med vinden som omfamnar mig likt en varm filt. Jag bevittnar hur vinden lyfter iväg de ord som var utav kärlek, bort ifrån klipporna och ut över havet. De dansar med vindens varsamma beröring. Din bortgång giver mig dagligen tårar då mitt hjärta älskar dig än. Hur mitt sinne saknar din lena hud om nätterna och din mjuka hand emot min kind.
Vid nätterna kan jag se din skugga, leda mig till vår plats av kärlek. Jag blundar och minns dagen då jag hörde för sista gången kärlekens röst. Sorgens tyngd väger tungt på mitt sinne. Mitt hjärta redo att brista.
I mina drömmar dansar vi än, jag hör ditt skratt och jag njuter hjärtligt av att känna din doft. Hur våra kyssar är varma och hur du finns i min famn. Dina ögon glänser och jag fastnar i deras djup. Du berör min själ till djupet. Natten tar aldrig slut och det är för evigt vi två, omfamnar varandra. Då jag vaknar väger sorgen tungt över att inte längre ha dig sovandes vid min sida. Sängen känns evigt kall utan dig. Med tunga fötter ställer jag mig i duschen och hoppas innerligt att sorgen kan sköljas bort med vattnet som täcker min kropp. Värmen ifrån duschen skapar imma på spegeln där ditt meddelande än är kvar. Jag vill vid-röra spegeln men är rädd för att förstöra det sista jag har ifrån dig. Mitt sinne är förlorat. Dagarna har blivit evigt grå sen du försvann ur min värld. Verkligheten tom på glädje.
Jag står här vid klipporna och bekänner mig sorg för vinden och nattens sväljande mörker. Jag sätter mig ned. Klippan är kall. Jag blickar ner i vattnet. Jag tar sats och hoppar i. Vattnets köld förlamar min kropp. Jag strider inte heller för att hålla huvudet över ytan. Istället sjunker jag. Med blunda ögon ser jag för sista gången ditt ansikte framför mig. Du är så vacker. Jag greppar din utsträckta hand, sorgen begravd...
