I want to become greater than this

I wanted to be changed by the road.
I so wanted to change the road.
But somehow we both resisted change.
Somehow we were both too strong.
And yet we both winded away, unsure of where we head.
...And it's like we're both confused as to who is who.
As if, late in the night, you can't tell the runner from the road - the walker from the walked.
Maybe I am just the road, dreaming the I walk.


Att vandra vidare, från att öppnat Pandoras ask, verkar nästintill omöjligt. Jag behöver slåss med demoner för att överleva, alternativ nummer två blir att förstöra behållaren. I want to become greater than this!
Jag försöker och jag försöker men känner att det snart inte längre räcker till. Cigg är dyrt och man vill gärna sluta med tanke på träningen, men som det ser ut idag och den närmaste tiden så verkar det väldigt svårt att lyckas med att fimpa ciggen.. Pain from the inside out.

You used my heart
So, you killed me again
Because of you
I'm crawling back to start

En simpel trasig trasdocka är vad som återstår av mig vid nuläget. Inget är värt mödan verkar det som. Vad man än försöker med så verkar det bara gå fel, så det kanske inte är konstigt att man sakta men säkert börjar ge upp allt hopp.

This time I'll try not to get hurt
This time I'll stay untouched with pain and dirt
This time I'll stick to what I've learned
This time I'll fly so low I won't get burned

Maybe it's not enough
Maybe this time it's just too much
Maybe I'm not that tough
Maybe this time the road is just too rough
Walk down, so I sit down, mmh...

I've walked this road so many years
I've worn down all my boots, I've cried all tears
So many crossroads left behind
So many choices burned into my mind

Jag är såå väldigt trött på det som är och inte kommer, jag väntar tålmodigt på ingenting. Jag håller ett frö i min hand i väntan på att de ska gro. Min vilsna tankegång förstår inte längre vad som är verklighet eller vad som är en ren illusion. Purified by rain and stained by dirt. Jag skriker i mitt eget öra i hopp på att vakna upp och förstå vad som verkligen sker runt omkring mig. En fulltäckande beskrivning av ens liv för tillfället är som en ensam utsliten väg i ett öde landskap, där öknen ger en hotfull och sorgsen blick i alla vädersträck. Ensam man vandrar på vägen barfota och värmen bränner vid varje steg från asfalten. Mina kläder är i trasor. Min blick är fäst ett par meter framför mina fötter, horisonten är långt bort. Sakta med varje steg sinar jag bort i hettan. Ingen i närheten som kan ge en hjälpande hand och så verkar det förbli... All I can do is to walk on...