The Sad Violin

Jag befinner mig på gatan i staden, leende är inget som träffar mina läppar. Himlen har tagit en paus ifrån att bevattna jorden lik man bevattnar en blomma. Jag är allt annat än torr i kläderna. I min hand håller jag i min fiol, en gammal och välanvänd. Det är med sorg jag sätter fiolens emot min hals och haka. Tonerna som lämnar mitt enda instrument är av det ledsamma styckena. Min kropp känns som den bär på en vikt av enorma proportioner. Det är inte utan hjärta jag spelar på min fiol, utan kopplade till känslan för henne eller kanske det hon var för mig. Stråken förflyttar sig med skicklighet över strängarna. De mörka tonerna spelas upp ofta för att reflektera mitt humör. Uppför gatan ser jag henne gå, ensam. Jag känner hur min kropp förstärks av energi när jag ser henne. Mina trötta ögon följer varenda steg hon tar ner för gatan. Ett litet glädjeleende breder ut sig på mina läppar. Hon närmar sig mig allt mer. De dystra vädret håller ett fast grepp om staden denna afton. Hon passerar mig utan att kasta en enstaka blick på mig, som om jag inte existerade överhuvudtaget. Sorg stiger inom mig på nytt, hoppen krossas som en glasflaska. Leendet på mina läppar försvinner på nytt. Muller hörs från molnen, ett tecken på kraftigt oväder. Jag står kvar och spelar på min fiol. Regnet faller ner på staden, folk flyr dess droppar som om de vore syra. Jag står kvar och spelar på min fiol.
Dagarna går, hon passerar mig nästan varje dag, varken ser eller hör mig. Jag står här i hörnet av gatan och spelar på min fiol. Vädret ändras nästintill med varje dag som passerar. Jag bryr mig inte om de fattiga små ören som förbigående människor skänker som tack för musiken. Det är inte därför jag spelar på min fiol. Hon passerar mig idag igen utan att erkänna min musik. Mina ögon betraktar henne med sorgslig kärlek, ett sista hopp från min själ finns än, då jag står och spelar på min fiol. Hon stannar till längre bort, hos en musiker som spelar på en gitarr, han påminner om något man enbart kunde se ifrån film, en typisk ung kille som råkar ha ett förträffligt utseende och kan spela ett par enstaka noter på gitarren. Jag ser från där jag står och spelar på min fiol, hur hon ler och beundrar killen med gitarren.
Jag ser hur pengarna växer i min fiollåda, för dem skulle jag kunna tusentals rosor, men kärleken är bara en. Så ett överflöd skapas, är mina känslor detsamma som pengarna? Jag orkar inte lägga allt för stor möda på dessa små meningslösa tankar. Jag står här och spelar på min fiol för henne, utan att hon hör mig. Dagar blir till veckor, veckor till månader. Mitt hopp släcks icke på grund av lite motgång. Allt jag gör är att spela på min fiol och för varje gång hon passerar stärks min energi och mitt humör till det betydligt bättre. Jag spelar varje dag och sent in på natten, i regn och kraftiga vindar står jag fast, spelade på min fiol.
Varje ton som lämnar mina strängar är ett bevis på min kärlek till henne, ändlös och konstant.
Min hälsa försämras allt mer, tiden som har passerat sen jag första gången ställde mig i hörnet är inte i mitt minne längre, enbart du. Min kärlek till henne är en fängslad besatthet. Allt jag kan göra är att spela på min fiol.
En dag då jag står och spelar på min fiol, känner jag ett främmande tryck i bröstkorgen, mitt hjärta orkar inte hålla min kropp vid liv något längre. Jag känner hur världen blir en dimma, än spelar jag på min violin. Mina knän skakar av smärtan, jag faller ner på knä, fortfarande spelande på min violin. Med suddiga ögon ser jag hur hon kastar en blick åt mitt håll. Folk runt omkring stannar upp och kastar i frågande sättande blickar på mig. Jag faller ner på magen med huvudet i marken, min hand greppar fortfarande violinen. Jag känner hur någon tar tag i min axel och vrider mig på rygg. I mina sista döende sekunder ser jag att det är hon. Hennes ansikte är i tårar, hon ropar och säger något till mig, men min hörsel är redan borta och så börjar även min syn att bli. Jag spelar inte längre på min fiol, men jag är glad att du äntligen såg mig. I ett sista krafttag ler jag hjärtligt. Hon såg mig.

(En av de många sånger som min violin spelar)