Free yourself from the pain - use a handgun. Here, borrow mine after I am done.
Ett steg kan bli ens fall, högmod slår till och man hamnar i graven utan syre i en evighet, odödlig av den skam och smärta som lindar in en samvete i mörker.
Jag söker i varje låda jag äger, efter medlet som gör det möjligt att undgå denna smärta som greppar mitt sinne hårdare än colaburk, dess väggar står ej pall för trycket och krossar det som är min själ.
Förkasta mitt liv i ett yttrande av det som är ett ord. Såga av halsen med en kam då ingen återvändo existerar längre.
I will paint the wall with my brain, just wait and see! I only need to find the right tool.
Jag sätter mig ner i ett hörn, blodet från min näsa flyter fram som vatten i en bäck, mitt sinne dunkar av smärta och den inbucklade burken är mitt hjärta, döende långsamt i ett falskt hopp om vad som var. Om smärtan är en påminnelse att vi lever, är inte min smärta tillräckligt stor eller så har den ett såpass övertag att mitt liv inte längre är något äkta. Ett slag från okänd hand är min egen rättvisa då tyngden av smärtan är för mycket för mina knän. Jag har på nytt förargat det som bör hållas kärt och som en nära vän och kanske mer. Blodet som rinner ner för min kropp är ett klart bevis på min olydnad av vad som skett. Ytterligare ett slag emot mitt ansikte, deformerat, illa blodat av de slag som rättvist träffar mig. Jag gråter inte av det som sker, de är av rättvisa det sker. Ge mig smärtan då mitt liv inte längre är av dess rätta spegel. Ett slag träffar mitt öga, synen blir suddig och smärtan höjs gradvis på nytt.
Forgive the word I spoke.
Rättvisans hand och spark träffar dom rätta ställen för att få mig att förstå mitt agerande. Mitt sinne blir allt mer i dimma då kroppens fysik inte längre kan bibehålla ett försvar, ett försvar det aldrig hade rätt till att äga. I överlevnadens desperata försök, kryper min kropp undan från rättvisan. Mitt sinne äger ingen talan längre, mitt hjärta bultar utav rädsla. Smärta existerar enbart, det förblir mitt liv. Jag drog min lott, av det jag fick så får jag nöja med ett liv i smärta och kaos så länge ett inbucklat hjärta slår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar