Barefoot

On bended knee is no way to be free, lifting up an empty cup I ask silently that all my destinations will accept the one that's me - so I can breath.

En dal fylld med grönska, tystnaden som ror här, är fullständigt obeskrivlig. Barfota jag passerar genom dess skogar, inga problem kan synas ändå värms de i det dolda. En ändlös flamma av hopp består i mitt hjärta. Smärtan i mina fötter är i mån litet till de som tynger insidan av min slitna kropp. Jag bröt mig fri från omvärlden, isolerade mig i dalen av evig grönska. Friden som är här - total.
Livets små problem sväljer folk hela, allt för att följa samhällets regler till punkt. Jag bryter mig fri från detta, håller mitt huvud torrt i vinden. Svalkar mina problem i sjön och dränker de till tystnad.
Många av livets väger följer samma destination, mot horisonten. Jag skutta av vägen och slog mig ner här i dalen av evig vila. De döda dansar jag med varje kväll, som en gravplats som är fylld av folk, men alla förblir tysta. Socialiserad bland de döda.
Jag nekade livets piska som får alla att gå med böjd rygg och kanske till och med på knä, för ett liv de inte vill ha - bara mer över de normala.
Jag lämnar det normala, jag vill ha mindre, enbart friden i dalen. Här är jag den ensamma härskaren över inget och har ingen att härska över förutom mitt egna liv. Enbart jag.
Also the tree of life rots and dies.
Kärleken blommar för dem, den växer och ibland dör den innan ens de första knopparna har vuxit sig stora. Vänner står med skuggade ryggar och med falskt leende nickar ändlöst emot dig. Blotta skuggar är vad de förblir. Här i dalen bär jag på alla frukter som någonsin existerat, jag skördar med lätthet allt det som kan tänkas mätta mig. Enkelt och problemfritt - frid.
Vid nattens skymning sitter jag på en hög klippa och beskådar den solnedgång som sker, solens sista värmande strålar träffar mig i ansiktet, jag njuter av den avskildheten från samhället - från problemen. Jag behöver inte höra orden av att jag är älskad då jag älskar mig själv såpass mycket att jag inte behöver höra det från någon annans läppar för att styrka min egen självkänsla och mod.
Här i dalen kommer vinter och våren går, detta kretslopp är konstant och inte ens min närvaro kan bryta dess kedja. Jag är enbart en del av det hela, spelar ut min pjäs - all alone.
Du är inte välkommen till min dal, du blir beroende av mig. Mitt härskarvälde och mitt liv, låt det vara i fred. Du kan varken förbättra eller förenkla det för mig, då du är du.
Mitt liv är i frid, här i dalens skyddande miljö. Långt bort ifrån ert förpestade samhälle och problem. Jag har min frid.

Alone I walk barefoot, the grass feels so good between my toes. I am true to myself - I am alive.