Nameless tree

The tree of tomorrow
of today
of life
of death
of a ghost
of a history

Vinden härjar här. Vintern är förbi. Blixtar målar himlen denna afton. Vilt bevuxen, härdad av tidens alla årstider och stormar, men även av lugnet stilla flamma. Horisonten i fjärran och himmelen ovan, elden under och trädet existerar här. Vinden smekandes genom löven som dansar till dess bris. Stammen står fast i den mark var tusen krigare har givit jorden en mättad känsla på blod likt en vampyr som har tillgång till hundratals människor. Folk har hängt från dess grenar, befläckar trädet med död, ensamhet och fasa. Trädet blommar, skänker liv och skönhet till landskapet. Tidens gång, människors undergång.
Trädet var ung en gång i tidens begynnelse, skapad av viljan. Ge den enstaka lilla frihet till landskapen som berikar dess plats. Vargarna dansar runt dess position likt en lägereld, ylandes till månen som giver ljus för närvaron. Tiden passerar, växer sig äldre. Trädet består.
Forgiven to existence, to life, to death and calm in the hour of storms.
Vargarna håller sig till platsen som druider till deras hemliga glänta. Här finner de frid bland världens äckligheter. Trädet växer sig starkare, i ensamhet men sällskap av vargar. Vintern passerar om och om igen. Kyler ner allt till is. Grenarna växer än, berikar världen med löv och skönhet utav dess like. Världen växer. Vargarna blir färre. Döden passerar med mödosamma steg platsen i hopp om frid och harmoni. Människor av olika slag fäster rep kring trädets kraftiga grenar för att dö i dess snara, med en sista blick över det underbart vackra landskapet. Döden har blivit en nära vän till trädet genom åren som passerat. Nya krig fyller ängarna i dess närhet, soldater och djur stupar i en ändlös svärm, blodet bevattnar jord och träd. Öde och den gravlika tystnaden existerar endast. Ruiner av utrusning från tidens krigare skräpar på marken för den tid dess existens klarar av. De få vargar som är kvar äter av de kadaver som blir kvar på jordens yta. Trädet står ensamt kvar på den lilla kulle, speglande en uråldrig vikingagrav.
Ålderdom inträffar och trädet är trött på människors envisa drama som härjar framför dess blick. Grenarna är än starka och har fört tusentals själar till dödens handslag. Livet är ett parti schack, allt har sin moteffekt.
A mournful shadow lights up at the dawn
Jag fann trädet för en tid tillbaka, stående i ett landskap av sagolika proportioner, de gränslösa ängarna, de höga bergen och den fantastiska skog som förgyller platsen runtom till isolation. Vargarna visade inget intresse av vad som skulle vara hunger. Jag är accepterad av dem som en av dem själva. Ensam är jag sittande emot stammen med ryggen. Vinden passerar mig och trädet, lugnet är bestående. Månen gömmer sig bakom molnen som en liten flicka bakom kjolen hos sin moder vid främmande människor.
Löven faller och en suck från trädet kan nästan höras. Vargarna ylar för full hals. Grå vit och fuktig dimma omfamnar platsen. I den tjocka, nästan snövita dimman ser jag människor, tusentals och åter tusentals. De vandrar emot trädet jag befinner mig vid. Grå illusioner av vad som en gång var krigare marscherar med tunga steg och deras klagan ekar i mina öron. De är spöken av en annan tid, historia återspeglar sig. Jag beskådar hur krig sätt på repeat, en film som har setts för många gånger.
Insanity has bloomed on the meadow.
Jag blir galen av synen, hur de tusentals människorna dör i gråt, sorg och i förtvivlan. I jakt på ingenting. Trädet bakom min rygg knakar i avsky. Jag lider, likt trädet av synen. En stark vindpust passerar och sväljer dimman med dess passerande. Allt är över. Mitt sinne är inte längre detsamma. Plågad av alla tusen själar och trädets lidande genom årtusenden.
Endless cries of a friend.
Han är närvarande, väntande och stressad. Fullbokad. Hans hand jag känner på min ena axel. Kyliga benknotor kramar hårt. Jag är medveten vem som står vid min sida. En vän av ett gammalt förflutet liv. Han slår sig ner vid min sida, tyst, ensam och trött. Utan ord ekar hans sorg för de som har varit. Hans enda vän var trädet, nu även jag. Han gråter, tårar av silver och blod strömmar från intet.
En av de få kvarlevande vargarna sätter sig vid min andra sida, personlig som en hund, tryggheten av en sann vän. Tillsammans blickar vi ut över en äng av historia, av blod och av sorg. Döden gråter än. Jag ler och vargen ylar en tyst klagoton. Vintern kommer och vi sitter än vid trädet som har dött. Döden gråter. Jag ler och vargen sover. Tiden har passerat.

I cry for a world of trubbels
I laugh for a world of sorrow
I pass away before dawn

Death greeted me
Death shared with me
Death helped me

The wolves are here
The wolves are alone
The wolves are gone

The tree
The wonderful tree
Sees it all
Feels it all
Dissolves for it all