Bitterljuv Kärlek

Ditt namn yttrades som en viskning
Bortsköljdes av havets vilda vågor
Blickar förblev bortglömda
Förevigade i en varm solnedgång
Likt smedens slag våra hjärtan slå
Tystnade av en varsam vind
Avståndet blev avgrundens vrål
Den sista kyssen älskad ljuv
Dödens ros välkomnar lovord
Kärlekens famn kramar öde